Kalla det tajming, bra eller dålig.

Min ena handledare behövde göra någon liten operation idag, den andra behövde jobba hemifrån med sportlovslediga barn.
Jag skulle jobba hemifrån med uppgifter.

Då tar Pyret tillfället i akt och spenderar hela natten med att vrida, vända, gråta, prata och yra.
Japp: Feber.
Under natten var hon uppe i 38. Bara, får man väl säga när hon var fullkomligt skållhet och feberyrade hela natten lång.
På morgonen var Polarn varm och låg på den veka gränsen 37.

Jag hann få in 2 timmar skrivande mellan 6.30 och 8.30 och något slags skrivande mellan 13.30 och 14.15. Lite läsning på Google här och distraherat funderande där, under några av dagens få minuters tystnad, får väl räknas in i dagens "arbete". I övrigt var det i all sin glans den vanliga beskrivningen av "Vobbande" (vab+jobb): konstant utfodring, hjälp på toalettbesök, avvärjning att världskrig, pärlplatte- och hästritande assistans, och isättning av dvd, alternativt bytande av Viaplay serie.

För se, under dagen låg de på den allra pestigaste av sjukdomsnivåerna. Febern var på ynkliga 37, så de var tillräckligt pigga för att kräva fullständig sysselsättning i en hejdundrande rastlöshet, men samtidigt liiiite påverkade och därför känsliga som små primadonnor.
Själv var jag gravt sömnlöshet skadad och pms:ig, det vill säga att jag hade konstant huvudvärk, magvärk och var allmänt groggy.

Inatt hoppas jag på sömn och imorgon ser jag fram emot arbete som faktiskt har en chans att utföras.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen