"Mamma, kan du någon kod?" frågade Pyret, så där helt plötsligt utan att man fattar var det kom ifrån, som det brukar vara med barns frågor.
"Jag kan rövarspråket." sa jag.
Vips så blev läggningen till ett inferno av skrattsalvor.
"Hur säger man mamma?!"
"Mom a mom mom a"
*asgarv*
"Säg pappa!"
"Pop a pop pop a"
*asgarv*
Självklart nöjde de sig aldrig riktigt, utan ville höra allt fler exempel.
Läggningen tog möjligtvis något längre tid efter den lektionen i ett av barndomens fröjder, men det var det värt.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer