"Mamma, kan du någon kod?" frågade Pyret, så där helt plötsligt utan att man fattar var det kom ifrån, som det brukar vara med barns frågor.
"Jag kan rövarspråket." sa jag.
Vips så blev läggningen till ett inferno av skrattsalvor.
"Hur säger man mamma?!"
"Mom a mom mom a"
*asgarv*
"Säg pappa!"
"Pop a pop pop a"
*asgarv*
Självklart nöjde de sig aldrig riktigt, utan ville höra allt fler exempel.
Läggningen tog möjligtvis något längre tid efter den lektionen i ett av barndomens fröjder, men det var det värt.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer