Hur lång tid det tog på första föräldralediga dagen på 5 månader innan Polarn ville spendera varje minut i famnen?
Det beror lite på hur man räknar, om vi tar från att vi kom hem efter lämning av storasyster, vilket känns rimligt eftersom det var början på vår alone-together-tid, så ca 40. Hon somnade under den obligatoriska promenaden från förskolan men så snart hon vaknade var min PT i farten.
Styrketräningen har dock uppgraderats, nu gäller inte bara hysteriska gråt- och skrikattacker när hon sätts ner på golvet för nu kan hon även klänga sig fast i benen, slå nävarna mot mina lår och tjata bäba (bära, min översättning).
Hon är hård som flinta; ingen vila, ingen mat (förut hann jag inte äta, nu snor hon min mat) och ett tempo värdig ett spinning-pass. Innan den här sommaren får för sig att komma igång kommer min PT gett mig muskler värdig Linda Hamilton.
Frågan är väl om jag överlever yttligare ett pass med den där slavdrivaren.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer