Ena stunden går man omkring och irriterar sig på hur Försäkringskassan är så makalöst och fullkomligt onödigt struliga och hur de kräver så mycket av oss men kan ursäkta sig själva i all oändlighet.
I nästa stund påminns man om hur skört livet är och hur fort saker kan förändras.
Det ger perspektiv på tillvaron och det gör ont i mig för de jag känner som fick så mycket värre besked via telefon idag än vad jag fick.
Jag kan nog orka med att skicka in ett intyg än en gång, vad är väl det för bekymmer egentligen.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer