Herr B.o.B. har sin pyjamasklubb, som hobby menar jag. En eller två gånger i veckan flyr han vardagen och hoppar, skuttar, sparkar och svettas samtidigt som han lär andra hur man gör detsamma.
För att det inte ska bli sådär bittert och dufårminsannalltid eller jagfårminsannaldrig så har jag sedan något drygt halvår tillbaka skaffat mig en egen hobby. Någon gång i veckan, eller varannan vecka, går jag ut med någon av mina fina bönor och äter.
Vi snackar skit, öser ur oss livets orättvisor, skrattar åt eländet och proppar magen full.
Jag tycker att jag har värsta jackpotten här, jag har den ofantliga välsignelsen att känna så störtsköna brudar att hänga med och jag får äta. Jag tror att min klubb kommer ha fler medlemmar än pyjamasklubben snart.
Idag var det vackra JL och jag som hängde över ett matbord tills vi började gäspa i ren matkoma.
Idag känner jag mig lycklig, min hobby gör mig lycklig. Tack fina klubbmedlemmar.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer