Meh, alla andra har ju...

När jag var mindre, yngre, typ ett barn och gick på mellanstadiet ungefär, så var det här det fräckaste man kunde ha och min stora önskan:

Alla andra i skolan hade såna. Verkligen alla.
Jag fick ett par mintgröna svettisbrallor istället.
Inte. Samma. Sak.

Och verkligen alla andra hade en sån här:

Jag fick inte en sån heller. Jag fick någon jäkla Adidas istället. 

Inte. Samma. Sak.

Till saken hör väl att på den tiden var det här inte det billigaste man kunde köpa och nope, jag var inte bortskämd.

Så här i efterhand så säger de flesta i min generation att de också önskade såna här men inte heller fick, fast alla andra hade. 

Alla.

Men om så många säger att de också var utan så var det ju kanske inte alla andra som hade, kanske var det bara de som var "coola" som hade, de som sågs och hördes, de som satte trenden, de som redan då fick saker att verka eftertraktade. 

Jag tänker att det är lite lustigt att det tänket verkar hänga med oss in  i vuxenlivet. 

Alla andra har ju såna här hem:

Eller hur?

Alla andra har nyrenoverat, nybyggt, lyxigt inrett, möbler som kostar en jordenruntresa, alltid rent, snyggt och fritt från damm och kladdiga fingeravtryck. 

Alla andra ser ut så här när de är nyförlösta:

När man själv var glad över att ha fått duscha bort förlossningen.

Alla andras barn verkar så väluppfostrade, hela, rena, skötsamma, lugna och snorfria. 

Medan de egna barnen mest är så här:

Alla andra par är ju så där myspysiga, fina, söta, perfekta paret, trots småbarnsslit och många år tillsammans.

När man själv mest känner sig såhär:

Sen pratar man med andra människor och de man känner har lika vanliga liv som en själv med snoriga, kladdiga, skrikiga barn, halvtrist vardag som inte går ihop, ett hem som alltid behöver lite mer omsorg, och en önskan om det där något annat som kommer göra en lycklig.

När slutar man tro att det alltid är något utanför som kommer göra en lycklig? Den där ryggsäcken, det där köket, den där nya möbeln, det nya hemmet, nya jobbet, semestern, kroppen…

Jag tänker att jag ska försöka tänka lite på det där. Inte för att nya saker och nya upplevelser inte gör livet roligare, men det är väl bara det, lite roligare. Inte lyckligare.

Och just det, inte alla andra har det du inte har. För alla andra finns inte.