Att ta hand om en 5 månaders bebis var ganska tidskrävande när jag hängde med Pyret. Nu när hon ska hänga med sina nya kompisar och jag ska hänga ensam med Polarn större delen av dagarna känns det som att jag har all tid i världen.
Så bra att jag tajmat in det med att ha flyttat då, de rätt så kliiga inrednings fingrarna får en chans till lite klådstillande.
Antalet projekt är dock så många att jag knappt vet var jag ska börja; uteplatsen, barnens rum, balkongen, "kontoret", förrådet, skåpen, badrummet? Då har vi inte ens kommit till finliret.
Åh lyckan.
Sen ska självklart Polarn och jag öva på krypa, äta och gurgla fram olika toner och mina lungor ska få fram någon slags ork med hjälp av promenader.
Den här föräldraledigheten kommer nog gå lite fortare än den förra.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer