Att ta hand om en 5 månaders bebis var ganska tidskrävande när jag hängde med Pyret. Nu när hon ska hänga med sina nya kompisar och jag ska hänga ensam med Polarn större delen av dagarna känns det som att jag har all tid i världen.
Så bra att jag tajmat in det med att ha flyttat då, de rätt så kliiga inrednings fingrarna får en chans till lite klådstillande.
Antalet projekt är dock så många att jag knappt vet var jag ska börja; uteplatsen, barnens rum, balkongen, "kontoret", förrådet, skåpen, badrummet? Då har vi inte ens kommit till finliret.
Åh lyckan.
Sen ska självklart Polarn och jag öva på krypa, äta och gurgla fram olika toner och mina lungor ska få fram någon slags ork med hjälp av promenader.
Den här föräldraledigheten kommer nog gå lite fortare än den förra.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer