Fortsätt till huvudinnehåll

Aj som f@n.

Jag minns vagt att det hände en gång när jag var liten, jag tror att det var på Skansen, mormor var med. Sen dess har jag sluppit undan och därför lite i högmod inte tyckt att det ska vara något att gnälla om.
Idag:
Bzzzzz.
Killekill i nacken, vid kragen på koftan.
Jag viftar/kliar.
Aj!
Bzzzzz.
Aj som f@n.
Herr B.o.B. tror att jag inbillar mig för "jag ser absolut ingenting" säger han och tittar skeptiskt mot stället jag ojjar mig över. Några minuter senare är stället rött, med en vit bula i mitten.
Alltså förlåt om jag inte har förstått getingpaniken tidigare, även om jag utvecklat lite av den då de sett ut som surrande T-Rex så snart de närmat sig barnen. Nu fattar jag, det gör ju ont ju, fortfarande, flera timmar senare.
Snyft.
Synd om mig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.