Fortsätt till huvudinnehåll

Betongbarn möter vildmarken.

Flytten till nya lyan har medfört nya utmaningar. Att lista ut hur diskmaskinen fungerar, att lista ut hur tvättmaskinen fungerar (de lämnade manualerna till båda, tack och lov), att hitta plats för allt och sen hitta den platsen, att ha insyn i lägenheten och att kolla ytterdörren eftersom katten kan rymma.
Dessutom ska jag vänja mig vid att ha en uteplats, om än en liten sådan. Jag. En uteplats. Med en liten rabatt utmed husväggen.
Vad gör man med den liksom.
Till att börja med, rengöra va?
Då uppenbar sig två saker:
1. Vi måste investera i en kvast.
2. Jag ska vänja mig vid detta:


Massor av mördarspindlar som kryllade runt kring husväggen.
Vår idé om att köpa fin sten och lägga i rabatten och ställa krukor med blommor på, istället för att plantera direkt i rabatten, är att betrakta som spikad. I alla fall tills jag har botat min araknofobi.

Men i övrigt känns det bra, som att "komma hem", för att använda en klyscha, som att vi alltid har bott här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.