Fortsätt till huvudinnehåll

Pyret babblar.

Pyrets senaste snackisar?
Inte bra. Sägs om det mesta eftersom det ger ett visst mått av bestämmande.
Mamma hjälpa. Tack och lov så tar kan själv en paus och damen ber om hjälp istället för att bli lätt hysterisk.
Gå ut alternativt Pyret åka kana eller Pyret gå gunga. Hon påminner lite om djur-i-bur och förskolan är efterlängtad som hjälp att sysselsätta det uppladdningsbara batteriet vi kallar dotter.
Pyret babblar. Säger hon när vi päron muttrar något om Herregud vad ungen babblar, eftersom hon gör det, typ varje vaken stund. Om inte vi lyssnar så går hon iväg och hämtar något som kan användas som telefon, som till exempel vår gamla telefon med snurrskiva, och ställer sig och snackar. Vem pratar du med då? frågar jag och får oftast Katten till svar. Samma katt som hon idag sa Kom! till för Saga Katten sparka boll. Katten ville inte sparka boll.
Tyst blir hon för en liten stund för hon har äntligen nått läsa-saga-stadiet. Hon väljer en bok, tar en i handen, går till sin inredda myshörna i sitt nya rum och lägger sig tillrätta i famnen medan man läser högt för henne. Gu så jag njuter. Det är liksom min gamla dröm om moderskap som gått i uppfyllelse.

Den andra då?
Polarn njuter som bäst av att gnaga på allt och riskera vätskebrist av det kopiösa dreglandet. Att sitta i barnstol eller gåstol får henne att kikna av skratt, att härma hennes läten eller att Pyret visar sig gör henne lika lycklig. Hon har fattat att greppa, banka och kasta saker är vad man använder nävarna till. Sen har hon förstått att ligga ner är skittråkigt när man kan stå upp. Det uppenbara problemet är att hon inte kan stå själv ännu så mamma får snällt jobba vidare på att bygga sina biceps genom att hålla henne.
De där vidriga magknipen verkar peppar-peppar ha gett sig och hennes humör är soligare men istället sover hon oroligt, det blev en timme i taget en fjärde natt också. Ska vi gissa på utvecklingsfas som vanligt? Min utvecklingsfas är väl den där ren utmattning gör en lite apatisk och medgörlig, det vill säga att barnen uppfostras enligt minsta motståndets lag för tillfället.
God natt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...