Fortsätt till huvudinnehåll

Det går bra nu.

Little miss sunshine; alias Pyret har klarat sin första vecka på förskolan, det har minst sagt gått bra, så idag var det därför första dagen hon körde solo. Vi gick in, sa hej då, puss puss och lämnade henne med förskolläraren som plaskade med vatten i något projekt de skulle pyssla med - har jag sagt att de är inriktade på djur och natur? Så coolt. En timme senare kom rapporten att allt gick bra.
Herr B.o.B. fick gå tillbaka och vara där när hon vaknade efter sovstunden och impas lite av att de fått henne att sova.
Jag kom och hämtade ekipaget klockan 15 som vanligt och fick växa någon meter när barnskötaren berömde henne för att hon var så duktig för sin ålder Vad ska det bli av henne må tro?
Nästa vecka ska vi börja lämna på riktigt.
Det enda kruxet är väl att den lilla damen för det första inte vill gå hem och för det andra fått ännu mer energi. Hon måste förbi en lekpark på vägen hem och vi får ändå se henne studsa runt och prata ännu mer än vanligt när vi kommer hem. Vi som hade hoppats att förskolan skulle vara det som fick henne trött.
Suckers.
Men stolta och nöjda Suckers.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.