Syskonkärleken har sina upp- och nedgångar i det B.o.B.-ska hemmet.
Det är precis lika mycket Polarn? följt av puss, klapp eller kram, Polarn låna följt av allehanda fina gåvor och Polarn smaka följt av överräckta köttbullar och kakor. Som det är Polarn sitta där följt att utpekad plats oftast bort från mamma eller pappa, Polarn inte vad det nu är Pyret tycker Polarn gör och Pyrets!! vad det nu är Polarn har fått låna.
Pyret viskar när Polarn har somnat, vill ha koll på var hon är och hålla hennes hand när hon åker vagn. Naaaaw, gulligull.
Pyret skriker förtvivlat för att Polarn sitter i hennes barnstol, vill inte låta henne sitta hos Pyrets mamma/pappa och snor hennes saker. Inte så gulligull.
Med tanke på att lillasyster snart är lika stor som storasyster, storlek 62 vs 74, kommer det bli ett intressant battle i framtiden.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer