Förstagluttare...

...kallades man när man började i första klass förut. Kallas man det fortfarande nu när det är sexårsverksamhet först?

I alla fall, nu blir Pyret förstagluttare på förskolan och vi har varit på informationsträff inför starten.
Vi hade redan hört av flera att förskolan hade gott rykte och vi fick också ett gott första intryck. Pedagogerna verkade trevliga, erfarna och kunniga, lokalerna var fina, maten lagades från grunden till 60% av ekologiska produkter, det var en fin gård och verkade vara lagom stora grupper.
Det känns lite konstigt att vi ska lämna bort henne och vi kommer säkert ha lite separationsångest, som alla andra, men samtidigt vet vi att hon verkligen, verkligen, verkligen behöver det här. Det krävs nog utbildade proffs, ett gäng vilda ungar och en lämplig inrättning för att tillgodose hennes behov av stimulans. Dessutom behöver Polarn få lite tid till att lära sig saker hon också, vilket är lite svårt att hinna med när hennes syster leker tornado.
Så nästa vecka kickar det igång, herr B.o.B. ska sköta inskolningen medan jag håller tummarna, även om jag inte tror att vi behöver hålla tummarna för henne, hon är banne mig som skapt för det här. Det blir nog mest herr B.o.B. och jag som ska skolas in känns det som efter all information.
Tips om förskolestart emottages gärna: Hälsningar vilsna och förvirrade päron.

Kommentarer

MF sa…

Ettagluttare hette man i min kommun :)

15 augusti 2014 kl. 12:52

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen