Fortsätt till huvudinnehåll

Förstagluttare...

...kallades man när man började i första klass förut. Kallas man det fortfarande nu när det är sexårsverksamhet först?

I alla fall, nu blir Pyret förstagluttare på förskolan och vi har varit på informationsträff inför starten.
Vi hade redan hört av flera att förskolan hade gott rykte och vi fick också ett gott första intryck. Pedagogerna verkade trevliga, erfarna och kunniga, lokalerna var fina, maten lagades från grunden till 60% av ekologiska produkter, det var en fin gård och verkade vara lagom stora grupper.
Det känns lite konstigt att vi ska lämna bort henne och vi kommer säkert ha lite separationsångest, som alla andra, men samtidigt vet vi att hon verkligen, verkligen, verkligen behöver det här. Det krävs nog utbildade proffs, ett gäng vilda ungar och en lämplig inrättning för att tillgodose hennes behov av stimulans. Dessutom behöver Polarn få lite tid till att lära sig saker hon också, vilket är lite svårt att hinna med när hennes syster leker tornado.
Så nästa vecka kickar det igång, herr B.o.B. ska sköta inskolningen medan jag håller tummarna, även om jag inte tror att vi behöver hålla tummarna för henne, hon är banne mig som skapt för det här. Det blir nog mest herr B.o.B. och jag som ska skolas in känns det som efter all information.
Tips om förskolestart emottages gärna: Hälsningar vilsna och förvirrade päron.

Kommentarer

MF sa…
Ettagluttare hette man i min kommun :)

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...