Har ni sett filmen Stranger than fiction? Den där Will Ferrells karaktär plötsligt hör en berättarröst som kommenterar allt han gör?
Så är det att leva med Pyret.
Allt hon ser:
Titta en buss/hund/pippi/tåg/papper/blomma...
Allt som händer:
Polarn är vaken/sover.
Nappen låg på bordet.
Pyret sitter fast.
Polarn har hicka.
Katten pratar.
Det gungar.
...
Dessutom upprepas allt man säger och om hon mot förmodan inte har något att påpeka så sjunger hon.
Mina öron blöder men vi missar ju aldrig något viktigt.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer