Fortsätt till huvudinnehåll

Väckarklocka.

Piiip.

Piiiip.
Va...?

Piiip.
Är det något som piper...?
Piiip.

När batteriet i brandvarnaren börjar ta slut så piper den till var 30:e sekund.
Lagom kul att batteriet tar slut sådär lite på morgonkvisten.
Våra brandvarnare är installerade av hyresvärden, så inte hade jag den blekaste om hur man fick bort batteriet heller, det vill säga hur man får manicken att sluta pipa. Jag lindade in den i en handduk och la in den i garderoben innan jag ringde hyresvärden, som inte heller visste hur man fick tyst på den.
Nu kan jag väl inte påstå att den rent objektivt lät särskilt mycket från djupt inne i garderoben, men eftersom att jag visste att den låg där och pep så var ljudet enormt irriterande. Det förstärks när man vet vad man ska lyssna efter.
Tack och lov så kom en fastighetsskötare inom bara ett par timmar och tystade ner den gamla och satte upp en ny.
Fast vi har ju två brandvarnare, som installerades samtidigt, så snart kommer väl nästa att börja pipa.
Eller kanske inte.
Batteriernas hållbarhet var, enligt lappen på apparaten, mellan 10 och 20 år.
Lagom specifikt angivet.

Piiip.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.