Fortsätt till huvudinnehåll

Jag vill måla hela världen...

Anna Benson och Peter Sköld har dragit igång ett insamlingsprojekt för Rosa bandet. Förutom att de har målat en buss väldigt rosa
som de ska kuska land och rike runt i, så ska de genom konsten samla in många kronor till Rosa bandet.
Projektet hade sitt kick-off igår kväll på Clarion Hotell, och lilla B.o.B. var inbjuden.
Efter att ha varit på fötterna hela dagen på jobbet var det kanske väldigt optimistiskt av preggot att tro att det skulle vara en baggis att stå på ett vimmel under kvällen. Men samtidigt så är jag så vansinnigt svältfödd på lite lattjolajban i tillvaron att jag förlåter mig själv för att ha varit aningens naiv.
Rosa klänning åkte på, enligt dresscode, sen bar det av för rosa bubbel (alkoholfritt så klart), rosa cupcakes, tavelauktion och underhållning.
Jag reflekterade över att lokalen var övervägande fylld av kvinnor. Borde det inte vara lika mycket en fråga som engagerar män när så många av deras nära och kära drabbas, tänker jag. Samtidigt som jag själv valde att ta med mig E till kvällen istället för maken.
Hoppsan.
Men kanske är det något värt att fundera över; är bröstcancer en kvinnlig fråga? Om den ses som det kanske det kan vara värt att engagera fler män i frågan, för även om det är kvinnor (främst, några män också) som drabbas av själva cancerformen, så drabbas även omgivningen av dess framfart.
Några längre reflektioner hann jag inte med, för kanske var det ett brinnande engagemang i lokalen, kanske var det preggo-hormon-svallningar, men det var kokhett och jag svettades som en travhäst på Solvalla.  När fötterna hade svullnat smärtsamt och värmen förvandlat frisyren till en pudelrock liknande varelse så fick jag ge upp.
Men stödja Rosa bandet kan man ju göra när som helst. Man kan stödja just den här insamlingen genom att sms:a "Måla rosa" till 72 988, eller varför inte kolla in projekten på något av deras stopp runt om i landet? Var de dyker upp kan man se på http://målarosa.se/
Preggo-B.o.B. fick inte bara stödja en väldigt god sak, utan måla sin grå tillvaro härligt rosa för en kväll.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.