Fortsätt till huvudinnehåll

Information till allmänheten.

Speciellt allmänhet som färdas kollektivt.
Gravida kvinnor saknar möjligheten att dra in magen för att tränga sig förbi i trånga utrymmen. Därför saknar de också möjlighet att tränga sig igenom gången i bussen förbi de som sitter med benen ute i gången, eller de som inte vill sätta sig utan står mitt i gången. Detsamma gäller på pendeltåg och tunnelbana i trängseltrafik, det är inte möjligt att suga in kulan för att kunna tränga sig genom de som står vid dörrarna, för att kunna ta sig av.
Detta innebär att antingen måste de gravida stanna mitt i gången längst fram i bussen, vilket ställer till det lite grann för övriga medpassagerare. Eller åka tåget tills det är tomt, vilket ställer till det lite för den gravida individen. Speciellt eftersom människor tränger sig förbi den gravida för att sno åt sig en tom sittplats (Att stå upp länge är jobbigt. Att stå upp på skumpande, vingliga underlag är svårt, för balansen är ett minne blott).
Lösningen skulle kunna vara att de som inte är gravida suger in magen, alternativt flyttar på ben och övriga lekamen, för att släppa förbi den gravida.
Fast det skulle innebära hyfs och hänsyn i den kollektiva trafiken, kom jag på nu, så vi glömmer det förslaget, det innebär ett alldeles för stort arbete att genomföra en sådan förändring.
Slut på meddelande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.