Det fria ordet.

Facebook.
Jag var väldigt tveksam.
Jag såg framför mig en gyttja av förskönande och snabbt uttryckta åsikter.
Nu har jag sett att det finns roliga och bra sidor av det också.
Men det är lite läskigt att se hur åsikter ibland luftas lite för snabbt i frustrationens, ilskans och sorgens tecken.
Och fördomarna.
Oj.
Det är förvånansvärt hur åsikter, som mest verkar grundade i okunskap, rädsla och dålig självkännedom, läggs ut. Gärna med början "Jag är inte rasist, men...",  "Jag vill inte gnälla, men..." eller "Jag har inget emot kvinnor/jämställdhet, men..."
Jag har fördomar, det har vi alla, därför försöker jag ständigt öva mig på att tänka "Varför tycker och reagerar jag såhär?", "Har jag några bra belägg för mina åsikter, eller är det någon annans åsikt, eller bara känslor, som dyker upp?" och "Om det här är den ena sidan av saken, vad finns på den andra?"
Reflektioner man absolut behöver göra innan man knappar på tangentbordet eller trycker på gilla-knappen.
Reflektioner man behöver göra för att lära känna sig själv och för att kunna säga hej till sina fördomar.
Ibland gör det att man lyckas se mindre fördomsfullt på en situation, ibland vaknar man till lite, ibland misslyckas man totalt och håller fast vid sin fördom.
Men man kan ju alltid försöka.
Jag har ju inga fördomar om Facebook, men...