Eftersom att det är fredag och reklam är vår tids budord så gäller fredagsmys.
Middagen består därför av kebabrulle.
Kebabrulle är svåräten, det rinner och kladdar, men då det är fredagsmys ska den ätas framför tv:n. För att inte ha hela tröjan och soffan full med kebab äts nämnda gourmetmåltid sittandes på golvet framför det låga soffbordet.
Så förnämt går det till i det här hushållet.
När jag så sitter där inklämd under soffbordet med kebabrulle i hand, spiller jag ut mitt glas med dricka. Ut över hela bordet, ett dricksglas blir till syndafloden som tar sig ner mot golvet.
Där och då inser jag att i mitt nuvarande tillstånd får jag passa mig. Om jag skulle lyckas med konststycket att exempelvis sätta eld på mig själv,vilket inte är helt osannolikt så klantig som jag blivit som preggo, så skulle jag aldrig ha möjlighet att rädda mig själv.
För jag rör mig inte särskilt smärt och smidigt längre.
Just i dagens situation så är det maken som snabbt och graciöst kommer på fötter för att hämta räddande papper och trasa.
Själv sitter jag där och tittar på katastrofen.
Om jag skulle börja brinna kan jag ju inte "stop-drop-roll" direkt.
Stop: Kräver reaktionsförmåga, helt uteslutet.
Drop: Att ta mig ner till golvet är lika omständligt som att ta mig upp från det, det vill säga; väldigt.
Roll: Bara att vända mig i sängen är ju ett jädrans frustande och åmande.
Då kommer jag plötsligt på att det snart är adventstider.
I år blir det alltså inga levande ljus, bara elljus.
Känns säkrast så.
Middagen består därför av kebabrulle.
Kebabrulle är svåräten, det rinner och kladdar, men då det är fredagsmys ska den ätas framför tv:n. För att inte ha hela tröjan och soffan full med kebab äts nämnda gourmetmåltid sittandes på golvet framför det låga soffbordet.
Så förnämt går det till i det här hushållet.
När jag så sitter där inklämd under soffbordet med kebabrulle i hand, spiller jag ut mitt glas med dricka. Ut över hela bordet, ett dricksglas blir till syndafloden som tar sig ner mot golvet.
Där och då inser jag att i mitt nuvarande tillstånd får jag passa mig. Om jag skulle lyckas med konststycket att exempelvis sätta eld på mig själv,vilket inte är helt osannolikt så klantig som jag blivit som preggo, så skulle jag aldrig ha möjlighet att rädda mig själv.
För jag rör mig inte särskilt smärt och smidigt längre.
Just i dagens situation så är det maken som snabbt och graciöst kommer på fötter för att hämta räddande papper och trasa.
Själv sitter jag där och tittar på katastrofen.
Om jag skulle börja brinna kan jag ju inte "stop-drop-roll" direkt.
Stop: Kräver reaktionsförmåga, helt uteslutet.
Drop: Att ta mig ner till golvet är lika omständligt som att ta mig upp från det, det vill säga; väldigt.
Roll: Bara att vända mig i sängen är ju ett jädrans frustande och åmande.
Då kommer jag plötsligt på att det snart är adventstider.
I år blir det alltså inga levande ljus, bara elljus.
Känns säkrast så.
Kommentarer