Fortsätt till huvudinnehåll

Kanske det.

Kontroll av bakugnen  gick bra även denna gång.
Mina värden var fin-fina, jag har varken högt blodtryck eller blodsocker, inte hade jag lågt Hb heller (yey, slipper järntabletter!!).
Toshiba visade upp sig från sin bästa sida och rumlade runt ordentligt medan barnmorskan lyssnade och kände.
Så frågade barnmorskan om vi visste vad det skulle bli. Jag sa: Näpp, varpå det undslapp henne "Det blir säkert en tjej."
Jaha.
Hon kom nog på sig själv för plötsligt blev hon väldigt tyst. Om vi inte vet vad det blir så är det kanske för att vi inte vill veta, och då kanske vi heller inte vill att barnmorskan ger sin bedömning i frågan.
Nu kan man ju inte låta bli att undra vad hon baserar det utlåtandet på. Visst är det troligtvis ren spekulation med lika lite vetenskaplig grund som alla andras spekulationer, men hon är ju ändå en erfaren barnmorska.
Det kommer dessutom dröja många veckor innan vi får veta om hon hade någon hemlig kunskap bakom det utlåtandet eller inte.
Jag tror att det är dags att dra igång en vadslagning här. Nu är det tillräckligt många som är riktigt säkra på vad vilket kön som gömmer sig där bakom kanonkulan.
Så; vad tror ni? Och hur mycket är ni beredda att satsa?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.