Fortsätt till huvudinnehåll

Give me a break.

Om jag får höra kommentarer i stil med:
"Två prov på samma dag, det går inte! Det klarar bara B.o.B. av."
"Är du förberedd för provet? Eller det är klart DU är."
"Har någon gjort uppgiften till idag? Förutom B.o.B. såklart."
"Det är klart att provet kommer gå lätt, för DIG."
"Men det är klart, du pluggar ju asmycket, så du har ju ingenting som distraherar dig tydligen."
Aaaaaaaaahhhhhhrrrrgggghhh!!
Lägg av.
Nä, jag har verkligen INGENTING som distraherar mig.
Dessutom, om man pluggar heltid så har man skrivit upp sig på att plugga 40 timmar per vecka, så det är vad jag gör. Måndag till fredag mellan typ 8 och 5. Om jag behöver göra något annat får jag ta igen den tiden på kväll eller helg. Precis som att när jag jobbar heltid så arbetar jag mellan 7 och 4. Jag skulle knappast få lön om jag jobbade några timmar och sen drog hem och lattjade med Facebook.
Men om man pluggar heltid och plockar ut lån och bidrag för heltidsstudier, då är man ett freak om man ägnar 40 timmar åt plugg. Om jag inte hann plugga heltid, så skulle jag få lov att plugga 50 eller 75% istället. Så ser livet ut.
Varför tror så många att plugga heltid, då kan man vara i plugget de timmar som är schemalagda, eller knappt det, och ägna resten av tiden till att glida runt? Man behöver inte göra de uppgifter som läggs ut, man behöver inte läsa boken, man behöver inte göra proven, men man kommer ändå få godkänt. För de blir uppriktigt förvånade över att få ig i kursen när de aldrig varit där, missat alla prov, lämnar in uppgifter fel och försent om de ens gör dom.
Och JAG är den som är konstig?
Det ska bli så rackarns skönt att snart ha sommarlov.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.