Det här med att plötsligt inte ha några läxor, eller knappt några lektioner heller för den delen, känns väldigt märkligt.
Att inte behöva planera in dagen i olika ämnen, att inte ha något som ligger och väntar på att bli klart, att inte ha något som jag måste kunna, veta, komma ihåg.
Samtidigt som solen skiner.
Helt otroligt.
Jag sitter i solen med en deckare, som jag läser enbart för njutningens skull, och bara låter timmarna gå.
Samtidigt som jag njuter så känner jag mig vansinnigt onyttig. Varför i hela fridens namn måste jag ständigt göra något, eller prestera något? Var kommer den där skammen över lättjan från?
Jag tror bestämt att jag ska kombinera sakerna och ha som mitt nästa projekt att lära mig att bara slappna av.
För det där med att prestera kan jag ju redan, uppenbarligen.
Att inte behöva planera in dagen i olika ämnen, att inte ha något som ligger och väntar på att bli klart, att inte ha något som jag måste kunna, veta, komma ihåg.
Samtidigt som solen skiner.
Helt otroligt.
Jag sitter i solen med en deckare, som jag läser enbart för njutningens skull, och bara låter timmarna gå.
Samtidigt som jag njuter så känner jag mig vansinnigt onyttig. Varför i hela fridens namn måste jag ständigt göra något, eller prestera något? Var kommer den där skammen över lättjan från?
Jag tror bestämt att jag ska kombinera sakerna och ha som mitt nästa projekt att lära mig att bara slappna av.
För det där med att prestera kan jag ju redan, uppenbarligen.
Kommentarer