Jag som är intresserad av språket, speciellt i dess skrivna form, tyckte denna insändare i dagens Metro var jätterolig:
Fast jag kan ärligt säga att jag alltid har varit kinkig med det skrivna språket, kanske är det ett arv från morfar. Mormor berättade ofta att han, som gammal sättare, blev väldigt irriterad på felaktiga formuleringar och slarvig stavning. Det är nog också därifrån jag fått min eviga strävan efter att bli bättre på att hantera språket.
Därför tyckte jag att den här insändaren formulerade det jag själv inte har kunnat sätta ord på.
Ahmehassåbah, de e ju jätteroligt, seriöst, fattaru?
Jag förnekar inte att det kan ha med åldern att göra; att börja tycka illa om stavfel, konstiga och slarviga förkortningar och nya importerade ord.
När man själv är av generation "ahmehassåbah" kan det till och med verka lite hycklande.Fast jag kan ärligt säga att jag alltid har varit kinkig med det skrivna språket, kanske är det ett arv från morfar. Mormor berättade ofta att han, som gammal sättare, blev väldigt irriterad på felaktiga formuleringar och slarvig stavning. Det är nog också därifrån jag fått min eviga strävan efter att bli bättre på att hantera språket.
Därför tyckte jag att den här insändaren formulerade det jag själv inte har kunnat sätta ord på.
Ahmehassåbah, de e ju jätteroligt, seriöst, fattaru?
Kommentarer