Det här med att ha en katt som kallas för katten var inte planerat, hon har ju ett riktigt namn. Hon råkade bara vara fantastiskt jobbig den där första tiden vi hade henne, innan namnet hade satt sig i våra ryggmärgar, därför ropades "katten" så ofta att hon liksom fick fortsätta heta det.
Det fungerar dock bara mellan oss här hemma, vi vet ju genast att det är katten "Katten" man menar när man säger katten. Problem kan uppstå när man ska prata om de små liven med andra, för alla vill ju veta allt om mina katter, speciellt om man råkar prata med människor som tycker att de har många viktigare saker att komma ihåg än mina katters namn.
Det blir ett fasligt:...katten, ja alltså katten "Katten" då...
Dessutom känns det lite pinsamt när man är hos veterinären och de ropar upp hennes "riktiga" namn och vi knappt reagerar.
Vi kanske skulle engagerat oss mer i hennes namn sådär för en 13 år sedan, nu när man tänker efter.
Det fungerar dock bara mellan oss här hemma, vi vet ju genast att det är katten "Katten" man menar när man säger katten. Problem kan uppstå när man ska prata om de små liven med andra, för alla vill ju veta allt om mina katter, speciellt om man råkar prata med människor som tycker att de har många viktigare saker att komma ihåg än mina katters namn.
Det blir ett fasligt:...katten, ja alltså katten "Katten" då...
Dessutom känns det lite pinsamt när man är hos veterinären och de ropar upp hennes "riktiga" namn och vi knappt reagerar.
Vi kanske skulle engagerat oss mer i hennes namn sådär för en 13 år sedan, nu när man tänker efter.
Kommentarer