Andas in, andas ut och upprepa.

Det sista provet är gjort.
Ett matteprov.
Som vår söta snurrig-som-en-karusell-lärare hade knåpat ihop själv.
Bara för att öka förvirringen antar jag.
Jag skrev, jag höll andan, jag våndades.
Sen hade man möjlighet att lämna in provet så tittade läraren på resultatet och gav besked om det hade gått bra eller inte.
Jag orkade inte vänta till nästa vecka, så jag bad om en kontroll.
Den stunden när han sa att det var okej, till och med mycket bättre än okej, då släppte den sista stenen från bröstet med sådan kraft att det säkert hördes genom halva länet.
För det var markeringen för en avklarad termin.
Lättnaden är obeskrivlig.
Nästan så stor att jag var nära att ta till lipen.
Men bara nästan. Istället för att böla lättnadens glädjetårar firar jag med en kexchoklad och nynnar på George Michaels gamla dänga "Freedom".