Våra grannar har en katt.
Den katten får vara ute.
Vi bor i ett höghus.
Väldigt många i huset har lärt sig var kissen hör hemma och hjälper den därför att komma av på rätt våning från hissfärden, eftersom kissen inte kan varken trycka på hissknappar eller öppna dörrar.
När den väl är på rätt våning kan den därför heller inte öppna ytterdörren för att komma in, komma hem, så istället gör den vad kissar kan för att få uppmärksamhet; den skriker.
Om familjen är hemma hör de detta och öppnar dörren.
Väldigt ofta är familjen dock inte hemma.
Igår hörde vi att katten började skrika vid klockan 18.
När jag gick och la mig vid 23 skrek den fortfarande.
Inte bara tycker jag synd om katten, jag tycker synd om mig själv, det är inte behagligt att lyssna på hur en katt skriker i en ekande farstu timme efter timme. För tro inte att den jamar lite sen är det bra, den skriker nästan konstant med enbart någon minuts paus här och där.
Ibland försöker grannar lösa detta dilemma genom att få den att gå ut igen, där kan den i alla fall göra sina behov om den behöver, men vill kissen hem så vill den inte gå ut.
Fast det har hänt att grannarna försöker ta ansvar för kissen, de lämnar en skål med vatten och en skål med mat utanför sin dörr, ute i farstun. Jag antar att det är när de ska vara borta ett tag. Fast katten skriker lika mycket för det.
Jag hoppas att de fortsätter gå ut med hunden de nyligen skaffade, så att de inte börjar med samma behandling där, det skulle bli jobbigt med både skrikande katt och skällande hund utanför dörren.
Jag har inga problem med utekatter i sig, men om man bor i ett höghus och sällan är hemma så går det kanske inte att bara släppa ut katten hur som helst. För plötsligt är det grannarna som får ta ansvar för ett djur som är ägarnas ansvar.
Den katten får vara ute.
Vi bor i ett höghus.
Väldigt många i huset har lärt sig var kissen hör hemma och hjälper den därför att komma av på rätt våning från hissfärden, eftersom kissen inte kan varken trycka på hissknappar eller öppna dörrar.
När den väl är på rätt våning kan den därför heller inte öppna ytterdörren för att komma in, komma hem, så istället gör den vad kissar kan för att få uppmärksamhet; den skriker.
Om familjen är hemma hör de detta och öppnar dörren.
Väldigt ofta är familjen dock inte hemma.
Igår hörde vi att katten började skrika vid klockan 18.
När jag gick och la mig vid 23 skrek den fortfarande.
Inte bara tycker jag synd om katten, jag tycker synd om mig själv, det är inte behagligt att lyssna på hur en katt skriker i en ekande farstu timme efter timme. För tro inte att den jamar lite sen är det bra, den skriker nästan konstant med enbart någon minuts paus här och där.
Ibland försöker grannar lösa detta dilemma genom att få den att gå ut igen, där kan den i alla fall göra sina behov om den behöver, men vill kissen hem så vill den inte gå ut.
Fast det har hänt att grannarna försöker ta ansvar för kissen, de lämnar en skål med vatten och en skål med mat utanför sin dörr, ute i farstun. Jag antar att det är när de ska vara borta ett tag. Fast katten skriker lika mycket för det.
Jag hoppas att de fortsätter gå ut med hunden de nyligen skaffade, så att de inte börjar med samma behandling där, det skulle bli jobbigt med både skrikande katt och skällande hund utanför dörren.
Jag har inga problem med utekatter i sig, men om man bor i ett höghus och sällan är hemma så går det kanske inte att bara släppa ut katten hur som helst. För plötsligt är det grannarna som får ta ansvar för ett djur som är ägarnas ansvar.
Kommentarer