Fortsätt till huvudinnehåll

It's alive!

Ja, eller det finns i hopp om livet.
Idag blev ett prov avklarat, vilket också är den sista uppgiften för den kursen, vilket i sin tur innebär att en kurs är klar.
Jag har hunnit fixa och dona klart redovisningen till på fredag; en powerpoint med manus, protokoll, och inlämnigsdel alltså avklarade.
Inlämningsuppgiften till nästa vecka är en sida från att vara grundklar, vilket betyder att jag ska svammla ihop en sida till (som jag har delar av redan nersvammlade på kladdpapper) och sen styckeindela, göra indrag, rubriker, tycka lite här och där om texten, skriva källhänvisning, och finlira formuleringar. Inte så mycket jobb som det låter.
Jag har kladdat lite på uppgiften till fredag, ska bara svammla loss lite till.
Imorgon är det ett prov till, som blir sista riktiga uppgiften för den kursen, och jag känner mig påläst.
Sen är det bara att nöta text till tre prov.
Så det ser bra ut.
Det börjar i alla fall kännas som att jag kommer överleva det här. För nu är det bara 7 dagar kvar på hetsen, sen är det bara ett fjuttigt matteprov veckan därpå att avsluta terminen med.
Nice.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.