Fortsätt till huvudinnehåll

Skumt att vara annorlunda

Medan jag lyssnar på ett bankande i väggarna som pågått i två timmar, försöker jag tänka andra tankar. Det är svårt. Ljudet av:
Bank Bank Bank Bank Bank Bank Bank Bank
Paus
Bank Bank Bank Bank Bank Bank 
Paus
Paus
Bank Bank Bank Bank Bank Bank Bank Bank Bank Bank Bank
är lite distraherande.
Dels för att jag försöker lista ut vad grannen håller på med, men där landade jag i gissningen: lägger golv. Helt baserat på många bankningar i rad följt av olika långa pauser. Men mest för att jag undrar intensivt hur man tänker när man börjar att lägga golv, eller annat valfritt bankprojekt, klockan 20.00 en vardag?
Jag försöker påminna mig att vi alla är olika, har olika förutsättningar och baserar våra bedömningar utifrån egen erfarenhet. Någon aktiv tanke ligger ju bakom beslutet att göra något i en lägenhet, som innefattar högljutt bankande, på kvällen en vardag. Den tanken är mest troligt inte att: Nu ska jag hålla hela huset vaket, det tror jag verkligen inte. Men att tanken: Undrar om det här stör? inte dyker upp och gör att man anpassar aktiviteten när klockan är 22.00, gör mig förbryllad.
Eller, förbryllad är att försköna situationen. Jag har inte kunnat tänka klart för att det där bankandet för mig vansinnigt distraherad, men några av de få tankar som slinker igenom är mörka och ondskefulla.
Fast ibland måste man acceptera att vi tänker och agerar olika, utan att ens veta att vi är annorlunda och sticker ut.

Som att i påsen med S märken surt skum, låg en ensam supersur geleknapp.  
Den var den udda fågeln, helt ovetandes att den var annorlunda, men god på sitt sätt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.