Frukten av arbetet

Jag hade fått brev på jobbet.

Det känns ju trevligt att få lite uppskattning för det jobb man gör.

Men jag undrade om någon i arbetsstyrkan var lite ironisk.

Nu hade ju beskedet vi fick på eftermiddagen den 22/12 nått media.

Så orden "kul" och "uppskattad" kanske inte förekom jättemånga gånger under förmiddagen. Men det är ju inte Regionen om det inte är tvära kast, så till lunch lät det så här:

Det är inte heller vår samtid om man inte lyssnar förrän pressen blandas in.

Men också, "banangate". Lite olämpligt ordval om man tänker att man ska försöka respektera sina medarbetare, det signalerar väl inte att man tar frågan på allvar känner jag.

Sen kan jag undra om det hela var något slags PR-trick orkestrerat av Regionen själva. Om man nu är konspiratoriskt lagd.

Så här: Först ger man besked om att dra ner på stora saker såsom att inte tillsätta lediga tjänster och att dra in på utbildningar. Medarbetare börjar bli både arga och rädda. Sen ger man besked om att också dra in på småsaker som håller medarbetarna ovanför ytan, såsom fika och frukt. Medarbetare rasar, pressen dyker upp. Då vänder man, lyssnar på medarbetarna och backar i beslutet. Medarbetare jublar, blir glada och känner att de har påverkat och blivit lyssnade på. Det första beskeden om neddragningar upplevs lindrigare, de små sakerna uppskattas mer. Ledningen får lugnare och nöjdare medarbetare trots att de just fått veta att de har sämre arbetsvillkor framför sig till följd av besparingar. Tadaa.

Så skulle det kunnat gå till, om man är konspiatoriskt lagd.

Nu kunde jag i alla fall njuta av ett gratis äpple på eftermiddagen.

Kan ha varit det största jag ätit, det var lika stort som min kaffemugg när jag började.

Någon mer som verkar uppskatta mig är min Silverkalla, den försöker hjälpa till genom att ge frukt.

Aldrig sett förut. Men en googling bort hittade jag detta:

Ovanligt, men giftigt. Så coolt, men inte äta dem alltså. Tur att vi fick behålla fruktkorgarna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Läs mer

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Läs mer

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första: Hospitalet, ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen