Precis som jag pratar med en kollega om hur det i vårt yrke är viktigt att snabbt kunna ställa om, ta nytt beslut och prioritera, så ringer telefonen. Polarns lärare talar om att Polarn halkat in i en stolpe och slagit i knät, kindbenet och ögonbrynet. Skolsköterskan hade tittat till henne och sagt att det inte var någon fara, men Polarn var skärrad, och när jag fick prata med henne var hon ledsen och ville hem.
Snälla kollegan som skulle hjälpa mig ställa om arbetsdagen erbjöd sig också att skjutsa mig till skolan, vänta tills jag hämtat Polarn, och skjutsa hem oss. Hur fint är inte det?!
Polarn behövde en kram, att få beklaga sig och få något att äta, sen var det bättre. Men en blå kind och ett svullet ögonbryn kommer hon få dras med i några dagar.
Jag avrundade ännu en dag av tvära kast med att möta upp Ellegulle och äta en god middag på The Hills.
Med lite tur kommer helgen bli lite mer förutsägbar.
Kommentarer