För länge sedan

Jag begav mig till mina barndomstrakter för att hälsa på pluggkompisen och hennes lilla yrväder.

Det kändes som en evighet sedan arvsmassorna var i den här åldern. Hisnande skratt som byts i förtvivlan på en sekund, oändlig energi och nyfikenhet, envishet och mod tillsammans med behovet av närhet och trygghet. Så otroligt charmigt och intensivt.

Så mysigt att få kliva in en stund med bus och kramar, att få låna det en stund, för jag skulle aldrig orka det på heltid igen.

Men det där med åldrar och tid är ju knepigt på många sätt.

Jag började titta på serien om Börje

Så tyckte jag att Börjes mamma såg väldans ung ut, och googlade rollistan. Detta kom jag fram till:

Börje spelas av:

som är 28 år.

Hans mamma spelas av:

som är 35 år.

Börjes storebror spelas av:

som är 42 år.

Nu kanske jag är lite trött men det är onekligen märkligt att casta någon som ska ha fött barn när hon var 6 år och minus 8 år. Det skulle vara mycket mer imponerande än allt Salming åstadkom.

Skämt åsido. Nu är det inget nytt att man castar en 35 åring för att spela mamma till två vuxna män, men nog är det lite tröttsamt. I början av serien när Börje flyttar ska han vara typ 19 år, är det helt omöjligt att hitta en kvinnlig skådespelare över 40?

Det fortsätter vara roligt när första frun spelas av:

som är äldre än den som spelar mamman.

Ålder är spännande helt klart.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen