Blir det några barn?

Det stora samtalsämnet på jobbet idag var förlossningar och att vänta barn. Det knäppa i att den i förhållandet som inte föder barnet får 10 fler dagar betald ledighet, om man delar föräldraledigheten lika, eftersom de får 10 dagar efter förlossningen. Övriga 480 dagar fördelas mellan föräldrarna. Den andra föräldern får ju därmed 250 dagar och den som föder får 240. Saken diskuterades i samma stund som ämnet: Att bli sjukskriven under graviditet, eller mer hur omöjligt det är oavsett komplikationer.

Det avhandlades också om man vill ta reda på kön eller inte, och om det går att veta kön utan att ta prov eller titta på ultraljud. Några behövde verkligen veta, några berättade om besvikelse när de, eller personer de kände, fick veta könet. Några var säkra på att man kunde veta kön på olika sätt, några höll sig till vetenskap.

Förlossningar som gått bra, förlossningar som varit konstiga, förlossningar som inte blev så bra upplevelser. Mödravård som varit bra, mödravård som varit konstig, mödravård som inte blev en bra upplevelse. Små bäbisar, stora bäbisar, bäbisar mittemellan.

Vi pratade också om att inte få barn men få frågan om när barnen ska komma. Hur ont den gör. Att tampas med tankar på att aldrig få barn när tiden går, vårdbesöken är många och ingreppen smärtsamma. Men också oron även om plusset kommer inom de 12-24 månader som är "normalt".

Några tankar, känslor och erfarenheter var gemensamma, några var helt olika, men alla högst personliga. Om jag aldrig fått en egen erfarenhet hade jag säkert förlikat mig med det, men jag är väldigt tacksam för att jag fick min historia att berätta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen