Fortsätt till huvudinnehåll

Nummer två

En kanin till blev klar idag. Polarn ville ha en att ge till sin favoritfritidsfröken, som också ska ha en bebis. Polarn valde en härlig blå färg.
De går så vansinnigt fort att göra.

För den som missat det så var det kallt idag. Det hindrade inte oss från att ta en oplanerad promenad. Vi skulle göra något annat än att virka, sticka och titta på söta Ännumindrefjant tänkte vi, så vi tog en tur till stora godisbutiken. Som visade sig vara stängd för renovering. Nåväl en nätt promenad på 2,5 kilometer bort låg ju en annan stor godisbutik, så då gick vi dit istället. Ingen fara, vi hade kläder efter väder.

Väl hemma igen kunde vi fortsätta betrakta Ännumindrefjants framsteg. Som att han vågar gå utanför sovrummet helt på eget bevåg. Som att han leker mycket mer. Som att han modigt försöker närma sig Lillfjant, med viss framgång.
Bara dag tre liksom. 

Lillfjant går också gärna och spanar på vad Ännumindrefjant gör, särskilt när han ropar intensivt. Och idag kom det inget morr från Lillfjant förrän Ännumindrefjant var hela vägen framme och strök sig mot Lillfjant. 
Den mindre positiva delen med en kattunge som börjar bli varm i kläderna är att han också vill börja utforska att hoppa upp i bokhyllor, klättra uppför saker och attackera fötter under täcket och sånt. Jag är för gammal för sånt här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.