Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens

Dagens bok:
Eller årets första bok, som jag läste klart för några dagar sedan; Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Jag älskade den, precis som Montecore. Vilken tur att jag har en bok till av samma författare. 

Dagens tv:
Ny säsong av True detective! Denna gång med Jodie Foster, och hon är ju alltid fantastisk. Bara ett avsnitt ute än, men det var spännande, kusligt och mystiskt. 

Lika kusligt är:
Skandalkirurgen: Historien om Paolo Macchiarini  ytterligare en dokumentär om detta mysterium. Ibland överträffar verkligheten dikten, och människor är så mycket mer skrämmande än den bästa manusförfattaren kan komma på. 

Dagens lurviga:
Nu dog ni sötdöden, eller hur?

Dagens diagnos:
Jag har haft ett par dagar av att vara så sjukt hungrig, alltså sjukt hungrig. Nära desperat efter att äta, och blir liksom inte mätt. Har också känt som att jag får blodsockerfall vid minsta ansträngning, efter promenaden hem igår var jag skakis i alla muskler, jag blir andfådd av att gå i trappor och är lite yrslig. Känner också att jag är lite... ...stingslig.
Kan det ha att göra med informationen ovan? Att kroppen håller på att ladda för en sen mens? 
Vet inte om jag föredrar att få mens varannan vecka, men med färre symtom, eller varannan månad med kvadrupla symtom.
Jag ska sova på saken. Om jag får sova. Om inte Lillfjant och Ännumindrefjant bestämmer sig för att leka i sängen inatt igen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.