Ännumindrefjant gömde sig i lådan till klösträdet i sovrummet på kvällen. När jag skulle sova började han jama, så jag löft upp honom i min säng. Men att vara nära var lite läskigt så han drog sig till andra sidan dubbelsängen. Sedan påbörjades en sömnstörningdans resten av natten som gick så här:
Hon är lättlärd min lilla arvsmassa, men har också väldigt nära till frustration när hon inte bemästrar saker vid första försöket. Jag tror inte att det är möjligt att bemästra stickning vid första försöket, så ni kan räkna ut resten.
Jag vände mig bort och somnade.
Ännumindrefjant smög sig fram bakom mig och började jama.
Jag vaknade och vände mig om, då drog han sig tillbaka till andra sidan.
Och repetera hela natten.
Jag sov typ inte alltså.
Under dagen har jag fjäskat för Ännumindrefjant kontinuerligt och han har om vartannat fräst och jamat, hållt avstånd och inte velat vara själv. Men till sist fick jag honom att smyga fram för att leka, kela, äta och gå på lådan. Det artar sig.
Lillfjant är lite sur och skeptisk, men det kan nog släppa. Jag hoppas att det släpper, hon behöver verkligen en kattkompis.
Som om det inte kräver tålamod nog att introducera en envis katt i familjen, så har jag också använt mitt tålamod för att lära Polarn att sticka. Med stickor denna gång, istället för stickställning.
Trots att jag tål sömnbrist lika bra som fiskar trivs på land, alltså inte alls, så tog jag mig iväg för en alldeles för kort fika med mammakompisen också. Men sen tog jag verkligen slut, jag har gått hela dagen som i en baksmälla efter ett hotshot-race. Så undrar de varför jag i princip slutat med alkohol, när det räcker med för få timmars sömn för att jag ska bli fyllesjuk. Tror inte mer än ett glas vin tre gånger om året är att rekommendera då.
Nu hoppas jag på en något lugnare natt, men jag satsar inga pengar på det.
Kommentarer