Fortsätt till huvudinnehåll

Släpp taget och påverka

Två dagar med tid, mycket frihet och grundtanken att arbeta med "självledarskap" väckte ovantat mycket tankar och känslor. Tankar som nog startade för en tid sedan, vid en middag med kloka vänner som vågar fråga efter riktiga svar.

Inatt sov jag långt ifrån lika gott som på Yasuragi. Jag vaknade varannan timme och låg sömnlös från 4.30 på morgonen. Många funderingar pockade på uppmärksamhet. 
Funderingar om vad jag har haft rätt att be om tidigare och vad jag får be om nu. Var jag ska lägga mina förväntningar och vad jag ska sluta hoppas på. Hur jag ska ta hand om det som lovats men inte getts. Hur jag ska ge när jag inte fått. 

Vi fick en presentation på de där återhämtningsdagarna, där en uppenbart populärvetenskaplig tanke om Påverkanscirkeln förklarades. Trots min allergi mot sådant så får jag erkänna att det ofta uppstår en attraktion för enkla klichéartade förklaringar på svåra problem. Denna cirkel förklarades lite utifrån samma grund som i nykterhetsbönen, ni vet den om att man ska veta vad man kan förändra och ha vishet att inse när man inte kan det.
Här utgick man ifrån att den yttre cirkeln representerar det ingen kan påverka. Den mittersta det som andra kan påverka. I den inre cirkeln finns det jag själv kan påverka. 

Det var oväntat vad mycket vi pratade om vårt jobb utifrån detta, den verkade fastna hos de flesta, men vi pratade även om oss själva. Uppenbarligen var det en tydlig påminnelse om att försöka sluta lägga energi på det vi ändå inte kan påverka, att delegera ansvar till de som kan påverka något, för att spara energi till det man själv vill jobba för att förändra. 

Något man inte kan förändra är någon annan. Man kan inspirera, motivera, beskriva och förklara, men inte förändra. Ibland behöver man förstå det och delegera över ansvaret för förändringen på någon annan, för det lämnar ork till att klara av de utmaningar man själv inte kan undvika. 

Jag tog hjälp av cirkeln idag. Jag tror att jag gjort klart för mig själv vad jag lagt min energi på att försöka påverka tidigare, och vad jag borde lägga min energi på nu. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...