Släpp taget och påverka

Två dagar med tid, mycket frihet och grundtanken att arbeta med "självledarskap" väckte ovantat mycket tankar och känslor. Tankar som nog startade för en tid sedan, vid en middag med kloka vänner som vågar fråga efter riktiga svar.

Inatt sov jag långt ifrån lika gott som på Yasuragi. Jag vaknade varannan timme och låg sömnlös från 4.30 på morgonen. Många funderingar pockade på uppmärksamhet.

Funderingar om vad jag har haft rätt att be om tidigare och vad jag får be om nu. Var jag ska lägga mina förväntningar och vad jag ska sluta hoppas på. Hur jag ska ta hand om det som lovats men inte getts. Hur jag ska ge när jag inte fått.

Vi fick en presentation på de där återhämtningsdagarna, där en uppenbart populärvetenskaplig tanke om Påverkanscirkeln förklarades. Trots min allergi mot sådant så får jag erkänna att det ofta uppstår en attraktion för enkla klichéartade förklaringar på svåra problem. Denna cirkel förklarades lite utifrån samma grund som i nykterhetsbönen, ni vet den om att man ska veta vad man kan förändra och ha vishet att inse när man inte kan det.

Här utgick man ifrån att den yttre cirkeln representerar det ingen kan påverka. Den mittersta det som andra kan påverka. I den inre cirkeln finns det jag själv kan påverka.

Det var oväntat vad mycket vi pratade om vårt jobb utifrån detta, den verkade fastna hos de flesta, men vi pratade även om oss själva. Uppenbarligen var det en tydlig påminnelse om att försöka sluta lägga energi på det vi ändå inte kan påverka, att delegera ansvar till de som kan påverka något, för att spara energi till det man själv vill jobba för att förändra.

Något man inte kan förändra är någon annan. Man kan inspirera, motivera, beskriva och förklara, men inte förändra. Ibland behöver man förstå det och delegera över ansvaret för förändringen på någon annan, för det lämnar ork till att klara av de utmaningar man själv inte kan undvika.

Jag tog hjälp av cirkeln idag. Jag tror att jag gjort klart för mig själv vad jag lagt min energi på att försöka påverka tidigare, och vad jag borde lägga min energi på nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen