Fortsätt till huvudinnehåll

En ny vinkel

"Har ni upplevt återhämtning?" frågade cheferna när vi samlades idag för att avrunda. Det var precis det jag tänkte på flera gånger under dagen; 
När jag var ute och sprang innan frukost.

När jag åt frukost.
När jag satt i en massagefotölj och läste ut den fantastiska boken "Blir du ledsen om jag dör?"
Och när jag testade Yin yoga.
Då kände jag lugnet och tänkte: Det här behövde jag.

Qi-gong, Andningsövningar, Yin yoga, promenad i Stillhetens trädgård, prata med låg ton, och stunder i total tystnad.
De som känner mig vet att det där verkligen inte har varit min grej, men det blev tydligt att det här gjorde skillnad. Jag har andats djupare och lättare, jag sträckte ut muskler jag inte nått tidigare och jag kunde slappna av trots det lugna tempot. Allt det som vanligtvis får mig att skruva på mig och bli stressad fick mig lugn. Jag somnade på en sekund och sov natten igenom utan att vakna till en endaste gång. 

Så svaret är ja, jag har upplevt återhämtning. Jag är otroligt tacksam för att cheferna gjorde dessa dagar möjliga. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.