Fortsätt till huvudinnehåll

Pass på

Det var min tur att ge mig in i kampen att ordna ett pass. Detta nya samhällsfenomen som gör så många så stressade. Jag känner ju utifrån dessa nya parametrar mig sanslöst duktig som bokat tid nu, när mitt pass inte går ut förrän i april. Planeringen var lika duktig; jag bokade en tid på ett passkontor nära jobbet så att jag i lugn och ro kunde gå dit direkt efter att jag stämplat ut. Ingen stress.

Sen inträffar samma sak som alltid. Jag har ambitionen att vara en sån där person som dyker upp välkammad och förberedd. Som ställer sig framför kameran avslappnad och naturlig. Men nej.

Istället jobbar jag till sista minuten, så jag bara greppar mina saker och drar, utan ett enda drag med borsten genom det ultrafrizziga håret. När jag anländer i god tid, som jag alltid gör, så tittar jag på några tjejer som hjälper varandra med håret och drar läppstift över läpparna, innan det är deras tur att trippa iväg till ett bås. Det gör inte på något vis att jag utnyttjar min dötid till att kolla om mascaran sitter på ögonfransarna eller utsmetat under ögonbrynet. Vattenfast och smudgeproof har en gräns, jag är tydligen gränsen. Jag plattar lite tafatt till mitt extrahår som flyter som en gloria över mitt andra hår lite grann, men väljer sedan att svara på en enkät från mitt hyresbolag. Så mycket viktigare än att inte se nyvaken ut de närmaste fem åren. 

När det är dags för min tur i bås nummer åtta försöker jag hålla reda på ryggsäck, kappa, halsduk, och plånbok, samtidigt som jag svarar på frågor och följer instruktioner. Jag är också trött, och har mensvärk from hell för att mensen denna gång är två veckor sen istället för en vecka tidig. 

Den så trevliga människan i luckan säger käckt att hon blev väldigt nöjd med bilden och frågar om jag är det. Jag skrattar lite och säger: "Ja, eller, det är väl så jag ser ut." Jag tar inte om bilden, för det kommer inte göra någon skillnad. Jag kommer ju inte ha fixat varken hår, mascara eller hittat ett läppstift medan hon väntar. Hon i luckan säger: "Det blev en så tydlig bild!" En tydlig bild av inre kaos tänkte jag, och gick hem. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...