Fortsätt till huvudinnehåll

Pass på

Det var min tur att ge mig in i kampen att ordna ett pass. Detta nya samhällsfenomen som gör så många så stressade. Jag känner ju utifrån dessa nya parametrar mig sanslöst duktig som bokat tid nu, när mitt pass inte går ut förrän i april. Planeringen var lika duktig; jag bokade en tid på ett passkontor nära jobbet så att jag i lugn och ro kunde gå dit direkt efter att jag stämplat ut. Ingen stress.

Sen inträffar samma sak som alltid. Jag har ambitionen att vara en sån där person som dyker upp välkammad och förberedd. Som ställer sig framför kameran avslappnad och naturlig. Men nej.

Istället jobbar jag till sista minuten, så jag bara greppar mina saker och drar, utan ett enda drag med borsten genom det ultrafrizziga håret. När jag anländer i god tid, som jag alltid gör, så tittar jag på några tjejer som hjälper varandra med håret och drar läppstift över läpparna, innan det är deras tur att trippa iväg till ett bås. Det gör inte på något vis att jag utnyttjar min dötid till att kolla om mascaran sitter på ögonfransarna eller utsmetat under ögonbrynet. Vattenfast och smudgeproof har en gräns, jag är tydligen gränsen. Jag plattar lite tafatt till mitt extrahår som flyter som en gloria över mitt andra hår lite grann, men väljer sedan att svara på en enkät från mitt hyresbolag. Så mycket viktigare än att inte se nyvaken ut de närmaste fem åren. 

När det är dags för min tur i bås nummer åtta försöker jag hålla reda på ryggsäck, kappa, halsduk, och plånbok, samtidigt som jag svarar på frågor och följer instruktioner. Jag är också trött, och har mensvärk from hell för att mensen denna gång är två veckor sen istället för en vecka tidig. 

Den så trevliga människan i luckan säger käckt att hon blev väldigt nöjd med bilden och frågar om jag är det. Jag skrattar lite och säger: "Ja, eller, det är väl så jag ser ut." Jag tar inte om bilden, för det kommer inte göra någon skillnad. Jag kommer ju inte ha fixat varken hår, mascara eller hittat ett läppstift medan hon väntar. Hon i luckan säger: "Det blev en så tydlig bild!" En tydlig bild av inre kaos tänkte jag, och gick hem. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...