Fortsätt till huvudinnehåll

Jag ser tecken

Ibland undrar jag hur det står till egentligen.
Jag skulle laga mat, det är ju inget ovanligt, det är inte heller ovanligt att jag gör lasagne. Men när jag skulle ställa in dagens lasagne i ugnen kändes något fel och då kom jag på att det inte riktigt är lasagne utan detta:
Jajamensan, jag hade varvat köttfärssås, bechamelsås och ost, men utan Lasagneplattor. En stunds problemlösning senare, det vill säga stå och stirra på formen och skratta åt det hela  valde jag att ställa in den ändå och koka lite pasta till. Då kom jag på att jag glömt toppa den med ost och fick ta ut den igen. Nästa försök gick bättre, liksom slutresultatet:
Men just det, jag hade glömt krydda den med annat än salt, peppar och buljong också.
Nåväl, det blev gott ändå.

Kanske hör denna totala kollaps av förmåga ihop med åldern, likaså kan detta möjligen också vara ett ålderstecken:
De spännande fredagsplanerna för nästa pappahelg! 
Vi är några på jobbet som gärna sitter med stickor och virknålar i högsta hugg och bestämde att det borde vi ägna oss åt tillsammans. Med jämna mellanrum ordnas AW av pigga kollegor, de där man ska åka in till stan och sitta på en bar lockar inte alls, men sticka med kollegor - ja tack! 

Livet ändå, hur kan man ens ana vilket mönster det ska veckla ut sig till. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän