Ibland undrar jag hur det står till egentligen.
Jag skulle laga mat, det är ju inget ovanligt, det är inte heller ovanligt att jag gör lasagne. Men när jag skulle ställa in dagens lasagne i ugnen kändes något fel och då kom jag på att det inte riktigt är lasagne utan detta:
Jajamensan, jag hade varvat köttfärssås, bechamelsås och ost, men utan Lasagneplattor. En stunds problemlösning senare, det vill säga stå och stirra på formen och skratta åt det hela valde jag att ställa in den ändå och koka lite pasta till. Då kom jag på att jag glömt toppa den med ost och fick ta ut den igen. Nästa försök gick bättre, liksom slutresultatet:
Nåväl, det blev gott ändå.
Kanske hör denna totala kollaps av förmåga ihop med åldern, likaså kan detta möjligen också vara ett ålderstecken:
De spännande fredagsplanerna för nästa pappahelg!
Vi är några på jobbet som gärna sitter med stickor och virknålar i högsta hugg och bestämde att det borde vi ägna oss åt tillsammans. Med jämna mellanrum ordnas AW av pigga kollegor, de där man ska åka in till stan och sitta på en bar lockar inte alls, men sticka med kollegor - ja tack!
Livet ändå, hur kan man ens ana vilket mönster det ska veckla ut sig till.
Kommentarer