Hej mitt vinterland

Medan snöflingorna fortfarande bara stillsamt singlade ner begav vi oss till Sundby gård för Brunch. Lillstrumpa till Syster yster (alla som var barn i början på 80-talet och hade Staffan Westerbergs barnprogram som underhållning fattar), också känd som "Bobo", fyllde hela 50 och det skulle firas. I den här åldern är det där med presenter en jäkla mardröm, men att bjuda på mat i drivor känns som ett säkert kort.

Så smart att ge en present man själv får njuta av. Så här i efterhand känner jag att jag borde gått en runda till.

När vi var mätta och belåtna skulle bror och jag passa på att åka och köpa Pyrets födelsedagspresent. Då hade snön hunnit ligga i. Det blev en intressant utflykt där vi mestadels satt fast i köer och betraktade bilar nedkörda i diken, spinnande i backar, inkörda i stolpar och sniglande fram längs vägarna. Trots alla lättillgängliga väderappar var det uppenbarligen många som glömt hålla utkik efter när det var dags att byta till vinterdäck. Fler än jag som försöker förtränga att vi behöver ha en vinter alltså.

Lägger man till att ha veckohandlat, städat, gått till soprummet, lämnat saker till secondhand och ha veckans tvätthög avklarad så känns det som en produktiv dag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Läs mer

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Läs mer

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls. Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal. När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså. Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter. Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen