Fortsätt till huvudinnehåll

Hej mitt vinterland

Medan snöflingorna fortfarande bara stillsamt singlade ner begav vi oss till Sundby gård för Brunch. Lillstrumpa till Syster yster (alla som var barn i början på 80-talet och hade Staffan Westerbergs barnprogram som underhållning fattar), också känd som "Bobo", fyllde hela 50 och det skulle firas. I den här åldern är det där med presenter en jäkla mardröm, men att bjuda på mat i drivor känns som ett säkert kort. 
Så smart att ge en present man själv får njuta av. Så här i efterhand känner jag att jag borde gått en runda till.

När vi var mätta och belåtna skulle bror och jag passa på att åka och köpa Pyrets födelsedagspresent. Då hade snön hunnit ligga i. Det blev en intressant utflykt där vi mestadels satt fast i köer och betraktade bilar nedkörda i diken, spinnande i backar, inkörda i stolpar och sniglande fram längs vägarna. Trots alla lättillgängliga väderappar var det uppenbarligen många som glömt hålla utkik efter när det var dags att byta till vinterdäck. Fler än jag som försöker förtränga att vi behöver ha en vinter alltså.

Lägger man till att ha veckohandlat, städat, gått till soprummet, lämnat saker till secondhand och ha veckans tvätthög avklarad så känns det som en produktiv dag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.