Det började med att morgonens löprunda var svår att genomföra när snöröjningen fortfarande inte var genomförd överallt. Upptrampade stigar var ishala kullerstenar och jag hade ingen större lust att springa på mörka bilvägar, även om jag har reflex. Det störde mig att behöva hitta nya vägar hela tiden, så jag nöjde mig med 3 kilometer, även om det skapade lite frustration. Så mycket i tillvaron är i någon slags limbo och jag behöver komma framåt, få avslut, börja på något nytt. De där löprundorna brukar vara ett bra sätt att släppa på en del frustration, men ett jäkla snöoväder satte stopp för det i en hel vecka. Så nu känner jag mig lätt gråtfärdig.
Sen fortsatte väl dagen så, saker dök upp och ställde till det, när allt jag ville var att ha en mysig adventshelg med tjejerna.
Så spolar vi fram till kvällen, se så fin:
Kan man inte riktigt ta på lugnet och harmonin?
I så fall, den känslan är lika fejk som granen.
Som så många andra som behöver, och föredrar, plastgran investerade jag i en Ekvip från Jula. Jag tycker då himla mycket nättre om en lite spretig gran än de där disneygranarna där varje gren går i linje med de andra.
Jag har förstått att den är populär, förra året tog den slut. Så jag var ute i god tid, också för att jag ville skapa ny tradition och sätta upp den redan till första advent.
Men så var den vi packade upp trasig.
Och tagit slut i vår närmaste butik.
Så vi fick kuska iväg till en annan butik.
Så mycket jobb för att försöka jaga julkänsla, men det var väl bättre än att få ett mindre nervsammanbrott. Vilket jag känner är nära, oavsett hur mycket julkänsla jag får till.
Kommentarer