Fortsätt till huvudinnehåll

Vad pratar de om?

Nu har jag provat det där med att springa på kvällen några gånger. Jag har fortfarande inte helt listat ut hur andra gör för att få till det, så för mig går det sådär. 

Ett problem är att jag är svinhungrig när jag kommer hem, och ska ordna middag till två lika svinhungriga barn. Jag kan inte springa före middagen, för då behöver vi alla tre vänta på mat. I familjen "hangry" är det inte rekommenderat att vänta på mat. Jag vill heller inte att arvsmasssorna äter utan mig, för middag äter man tillsammans, det kommer jag hålla hårt på. Så då får jag äta lite mindre portion till middagen och äta mer efteråt, för man vill inte springa och känna sig mätt. Men det känns sisådär att sitta med två tjejer och peta i maten. 

Ett annat problem är att jag behöver springa innan arvsmassornas nattning. Alltså hinner jag inte helt smälta middagen innan jag ska ge mig ut,  oavsett portionsstorlek. Dessutom har jag redan gått minst 8 kilometer powerwalk under dagen så benen är lite trötta redan. 

Så mina rundor har känts rätt tunga får jag säga. Just idag skulle jag lägga på komponentenrna mensvärk, och lätt uttorkning på grund av medicineringen för blödningar. Jag får samma tider som vid morgonrundan, men upplevelsen är definitivt tuffare.

Jag tänker inte ge upp dock, jag ska prova lite till.
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer