Fortsätt till huvudinnehåll

Energikick

Okej, jag tänkte inte nämna vädret. Alla nämner vädret. Det är helt uppenbart att alla har en åsikt om vädret. Det är äntligen varmt. Det är för varmt. Man får väl vara glad att sommaren äntligen är här. Fast riktigt så här varma ska väl inte Svenska somrar vara. 
Jag älskar sommar och värme. Jag har egentligen inget emot varmt, varmare, varmast. Fast att jobba i en del av en lokal där personal svimmade i en värmebölja för några år sedan är inte lätt. Det är något svårt att fokusera och prestera under de förhållandena, för man blir ju rätt och slätt korkad av den där pressade luften. Men jag har inte svimmat ändå.

Men under värmebölja är det tydligen inte alls salt och vätska som är lösningen, utan sött.
Kollegan kom med fika idag. Han blev så glad när jag visste vilket ställe han handlat baklavan på, som han sa var Stockholms bästa, vilket är vad jag också hört. Han blev ännu gladare när jag kunde beskriva de olika bitarna. Jag blev gladast av alla eftersom jag fick trycka i mig 4 bitar. Skulle lätt kunnat äta upp hela tallriken, hoppas det finns kvar imorgon. 
Men se, efter det så var vi alla lite piggare och hade lite mindre tryckande huvudvärk. Socker är lösningen på alla bekymmer.

Sen kom jag hem till att Pyret och Polarn hade kompishäng. Så jag lagade middag åt 4 uppjagade barn och spelade sedan brädspel i 1,5 timmar med barn som ännu inte lärt sig varken vinna eller förlora. Men det blev ganska rättvist; varje barn blev grymt besviken under ett spel var. Träna var inte möjligt förrän klockan 21 på grund av nämnda kompishäng och värme. Fast jag fick träna på tålamod ganska intensivt innan dess.

Nu är det bara två arbetsdagar kvar innan "vila". 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.