Fortsätt till huvudinnehåll

Historiskt

Det måste väl ändå vara något slags rekord att det är sådant här väder på midsommarafton:

Det närmaste midsommarfirandet var kanske ingen 10-poängare men innehöll dyra lotter, dyrt fika, köer och en midsommarstång.
Helt enligt traditionen. 

Det känns att vi fortfarande är i en post-covid stress där människor är svältfödda på upplevelser. Kanske ännu mer nu i semestertider. Jag känner mer att jag har anpassat mig till att vilja ha långa frukostar, långa promenader och mycket fika. Så jag uppskattade mest cykelturen dit och hem, och middagen hos mamma. 

Polarn uppskattade inte cykelturen lika mycket eftersom den slutade så här:
Varje skada de får är ju så plågsam att uppleva och varje sår en ännu större plåga att göra rent. För vi minns väl alla hur de där skrubbsåren kändes, både att få och få rengjorda.  

Själv inledde jag dagen med att slå nya rekord:
Jag tycker att jag känner något annat i löpsteget nu, som att jag har hittat ett tempo jag faller in i. Jag hoppas det håller i sig.
Under 7 minuter i medeltempo! Jag kommer ihåg när jag började springa och tyckte under 8 var en bedrift.

Men inget kalas utan kras. Medan jag stretchade efteråt slog endometriossmärta till. På tal om plågor. Det är en trygghet att ha smärtstillande jag vet hjälper, liksom att veta att det då går över på en kvart, men det är läskigt att ha ont och vara ensam med arvsmassorna. Och svårt, att bita ihop, uthärda och försöka låtsas som att det inte är något särskilt när jag helst vill kura ihop i en boll och störtgråta. Då är det praktiskt att kunna distrahera med att "stretcha" och duscha. Tänkte på en kollega som pratade för ett tag sedan om att aldrig kunna vara sjuk på riktigt längre. Att det är så många måsten, förpliktelser och ansvar för andras trygghet att den egna hälsan inte får plats. Hon pratade om "lyxen" att få lägga sig och bara vara sjuk i en eller flera dagar och vad det gör med en om man aldrig får det. Det kan ju finnas något tänkvärt i de funderingarna.

Jag kan väl för övrigt konstatera att det inte var helt optimalt att springa på morgonen för att sedan cykla 2 x 6 kilometer. Benen känns lite möra efter det upplägget. Får planera bättre till nästa midsommar, på alla sätt och vis.  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...