Fortsätt till huvudinnehåll

Bildskön

Jag lämnade jobbet tidigt idag, hämtade arvsmassorna och satte oss på tåget mot stan. Vi skulle på arvsmassornas nästa fotografering. 
Den här gången skulle de fotas i olika kläder och stilar och det tog sin lilla tid.
Livin da glamour life.
Pyret är banne mig som gjord för det där. Inte vet jag var hon fått det ifrån men hon poserar med både kropp och uttryck utifrån minimala instruktioner. Polarn var betydligt bekvämare den här gången, och tycker att det är roligt, men behöver kanske lite mer tid för att helt kunna slappna av. 
Innan vi gick fick vi förhandstitta på bilderna i kameran, och vilka bilder det blev. Jag är så klart vansinnigt partisk, och alldeles oavsett tokkär i mina arvsmassor, men det var så fina på bilderna att jag blev känslosam. Jag kan knappt bärga mig de veckor det kommer ta innan vi får se resultatet. 

Innan vi lämnade stan åt vi middag på Koh phangan, självklart med banana pancake till efterrätt. 
Det var vi värda allihop.

Jag har aningens svårt att klara av mycket intryck just nu känner jag, så jag är helt slut efter en sån här dag. Bara att promenera i stan känns övermäktigt, att sen hålla reda på både mig själv och arvsmassorna blir helt klart ett projekt. Tack och lov somnade arvsmassorna tidigt så jag kan avrunda den här dagen och satsa på mer energi imorgon. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.