Fortsätt till huvudinnehåll

Allt på en dag

Vi tog oss in till huvudstaden idag för att besöka Hallwylska museet. På vägen dit stötte vi på högsta chefen för modellagenturen, som stannade upp och hälsade glatt. Hon sa att hon först tänkte "Oj vilka fina barn!" Och sen tänkte "Men de är ju mina tjejer!". Så hade de inte blivit headhuntade på Skansen så hade de väl blivit det nu. Hon berättade också att sista handen läggs på de senaste bilderna, som hon var väldigt nöjd med, och att vi borde få dem under veckan. Så spännande.

På Hallwylska fanns det en Legoutställning vi ville titta på. Det var imponerande byggen, men man fick ju också bygga egna mästerverk och ställa ut i den tillfälliga utställningen.
Våra bidrag slog allt.
Skräckens bageri:
Djungel safari:
Efter att ha suttit still och pillat med Lego promenerade vi genom hela staden för att äta på arvsmassornas nya favoritställe, Thaibåten. Det blir ju ett himla promenerande. 
Jag hade lite stela ben efter morgonrundan, det blev inga rekord per kilometer idag, men snabbaste tiden på just den rundan, som är så fasligt backig.
Benen blir inte mjukare av att en sådan här dag följer det:
Men det var ingen rast och ingen ro när vi kom hem heller. Då gick jag till återvinningen med fulla kassar, gick och veckohandlade, gick hem och tog hand om tvätten och disken, lagade ett par plagg, vattnade blommorna, och gjorde rent katternas vattenfontän. Arvsmassorna roade sig under tiden med herr B.o.B. som hälsade på, för att allt skulle kännas som vanligt somnade han på soffan medan jag stökade runt. 

Till kvällen upptäckte vi att Polarn fått infektion i hålen i öronen, igen. Vilket bök det har varit att få till det där, jag börjar tappa hoppet lite. Inte blev det bättre när Pyret upptäckte att hon tappat ett av sina örhängen under dagen, favoritörhänget som hon köpt för presentkort från sin mormor. Hon måste ha tappat det tidigt under dagen för baksidan av hålet hade redan börjat växa igen. Så nu kommer väl hon få infektion där igen. 

Nattningen tog sin lilla tid idag. Pyret var ledsen över sitt örhänge och Polarn var ledsen för att herr B.o.B. hade åkt igen. Själv fick jag vidriga pms-smärtor fast det ska vara mer än en vecka kvar, men sånt vet jag ju aldrig nu för tiden. Kanske kan jag somna ändå eftersom jag har bättre smärtlindring nu, att dagen har gått i ett kan ju i och för sig också hjälpa John Blund på traven. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.