Allt på en dag

Vi tog oss in till huvudstaden idag för att besöka Hallwylska museet. På vägen dit stötte vi på högsta chefen för modellagenturen, som stannade upp och hälsade glatt. Hon sa att hon först tänkte "Oj vilka fina barn!" Och sen tänkte "Men de är ju mina tjejer!". Så hade de inte blivit headhuntade på Skansen så hade de väl blivit det nu. Hon berättade också att sista handen läggs på de senaste bilderna, som hon var väldigt nöjd med, och att vi borde få dem under veckan. Så spännande.

På Hallwylska fanns det en Legoutställning vi ville titta på. Det var imponerande byggen, men man fick ju också bygga egna mästerverk och ställa ut i den tillfälliga utställningen.

Våra bidrag slog allt.

Skräckens bageri:

Djungel safari:

Efter att ha suttit still och pillat med Lego promenerade vi genom hela staden för att äta på arvsmassornas nya favoritställe, Thaibåten. Det blir ju ett himla promenerande. 

Jag hade lite stela ben efter morgonrundan, det blev inga rekord per kilometer idag, men snabbaste tiden på just den rundan, som är så fasligt backig.

Benen blir inte mjukare av att en sådan här dag följer det:

Men det var ingen rast och ingen ro när vi kom hem heller. Då gick jag till återvinningen med fulla kassar, gick och veckohandlade, gick hem och tog hand om tvätten och disken, lagade ett par plagg, vattnade blommorna, och gjorde rent katternas vattenfontän. Arvsmassorna roade sig under tiden med herr B.o.B. som hälsade på, för att allt skulle kännas som vanligt somnade han på soffan medan jag stökade runt. 

Till kvällen upptäckte vi att Polarn fått infektion i hålen i öronen, igen. Vilket bök det har varit att få till det där, jag börjar tappa hoppet lite. Inte blev det bättre när Pyret upptäckte att hon tappat ett av sina örhängen under dagen, favoritörhänget som hon köpt för presentkort från sin mormor. Hon måste ha tappat det tidigt under dagen för baksidan av hålet hade redan börjat växa igen. Så nu kommer väl hon få infektion där igen. 

Nattningen tog sin lilla tid idag. Pyret var ledsen över sitt örhänge och Polarn var ledsen för att herr B.o.B. hade åkt igen. Själv fick jag vidriga pms-smärtor fast det ska vara mer än en vecka kvar, men sånt vet jag ju aldrig nu för tiden. Kanske kan jag somna ändå eftersom jag har bättre smärtlindring nu, att dagen har gått i ett kan ju i och för sig också hjälpa John Blund på traven.