Fortsätt till huvudinnehåll

Soligt

Vi ägnade dagen med att hänga med Cous-cous i solen. Gjorde sånt man ska en solig sommardag, som att spela minigolf:
Kan ha varit en av de märkligaste banor jag stött på. Utformningen gjorde att man ständigt hamnade på fel bana, eller helt utanför banan. Men vi kämpade på ända till dess att Polarn havererade vid sista hålet. Då gick vi och åt lunch. 

Som sig bör köpte vi glass efter lunchen och tog en promenad, som avrundades med att arvsmassorna fick klättra runt lite på utegym och hinderbana. Nej, de blev ändå inte trötta.

Efter att vi kom hem lekte jag, som blivit trött, god husmor och lagade en lasagne, tog hand om tvätten, kammade katten och gjorde iordning efterrätt:
Någon slags bonuspoäng på att orka det efter en sån dag borde jag tilldelas.

Det är helt klart så att sommaren har anlänt. Jag kommer få lov att gå upp innan jag gått och lagt mig för att få behagliga löprundor nu, imorse var det 21 grader klockan 7.
Plågsamt. Än mer plågsamt att den finaste rundan också är den backigaste. Där blir det inga rekord inte. 

Men eftersom jag allt oftare har svårare med balansen så kanske löprundorna får vila ett tag, om det vill sig illa. Jag halkade till på grus under utflykten idag:
Bara sår, inget stukat eller brutet, så borde gå över fort ändå. Men samtidigt börjar balansbristen och svårigheter att få till ord ibland, bekymra mig pyttelite. Känner mig osäker på om det hör till ålder eller kan vara något annat som spökar. 

Det är dock inte vad som kommer hålla mig vaken inatt. Jag kommer ha svårt att somna eftersom att katten satt i många, långa minuter och stirrade på den här hörnan:
Hon hade helt klart hittat något som försökte gömma sig där någonstans. Jag tittade inte efter vad det var utan hoppas att hon eller lillfjant kommer ta vad det nu är när den/det försöker förflytta sig. 
Men den där "jag har hittat ett byte" positionen är helt klart något som mardrömmar skapas av. 
God natt. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.