Fortsätt till huvudinnehåll

Utveckling

Jag blev påmind om min vo2 max mätning för typ ett år sedan:
Den var "bra" för min ålder. 

Sen dess har jag inte hållit så mycket koll som jag tänkt. Det kom en jobbstressig höst, sjukdomskantad vinter och personliga omställningar under våren. Det har inte riktigt känts som att jag har tränat lika mycket som förra året. Men det kanske bara är en illusion. Kanske är den regelbundna aktiviteten så hög att det bara är jag som upplever det som att jag är inaktiv vissa dagar. 

Som idag. Det känns som att jag knappt rört mig överhuvudtaget eftersom jag har suttit på kurs hela dagen. Sen kunde jag inte få till kvällsträning för jag behövde hämta Saga hos sin kompis. 
Men. Jag har promenerat 3 kilometer. Cyklat 4 kilometer och fått ihop 10400 steg. 

Med det sagt, den senaste mätningen ser ut så här:
Jag har klivit över i "utmärkt" och sänkt konditionsåldern till 23, lagom till att fylla 47. 

Min vardagsträning i hemmet, med enkla och billiga redskap, förutom löparskorna då, verkar inte så fy skam. Och kanske är det det som är knepet; att inte göra det så komplicerat och få in aktivitet i vardagen? I alla fall för oss lata människor som uppskattar sådana här kommentarer:
Livet måste ju handla om balans. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer