Fortsätt till huvudinnehåll

Fullt hus

Äntligen har det blivit tillräckligt varmt på morgonen för att kunna springa i t-shirt och lämna löparjackan hemma. Å andra sidan så är det väl bara dagar från att jag tycker att det är lite för varmt även klockan 6.00 på morgonen. Jag är lite tvärtom och kämpar mer för att ta mig ut under den här årstiden som kommer, än under höst/vinter/vår. 

Idag behövdes den extra energin från träningen för att orka ha öppet hus halva dagen. Pyret hade bjudit hem 3 kompisar för att titta på uppträdande av Liamoo.
Tjohoo! 

Men mest umgicks de så här:
De skrek lika högt när de tittade på uppträdandet som när de spelade sitt spel ihop. Men hade det inte funnits fika i köket är oklart om vi hade sett dem eller bara hört dem. 

Polarn och hennes kompis lekte lite lugnare genom att spela spel på det gammaldags sättet, utan att jag lägger någon värdering i det. Själv försökte jag så gott det gick att hjälpa kompismamman med tvillingarna. Jäklar vad tungt det är att bära runt på en ettåring, det klår all annan överkroppsträning.

När alla gått hem fortsatte vi spela spel:
Någon av arvsmassorna har lite mer vinnarskalle än den andre. Det kanske leder till lite en mindre trevlig vinnare och lite mer tandgnisslan vid förlust. Kanske. 

Så här till nationaldagen ska man väl äta lite extra gott till middag, så vi gjorde hamburgare:
Så var långhelgen redan slut. Men å andra sidan är det kort arbetsvecka med paus för skolavslutning. Uppförsbacken inför semestern börjar kännas nu. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.