Jag tog ledigt för arvsmassornas skolavslutning. De vill så klart att det ska vara en särskild dag och jag minns ju själv pirret som skolavslutningsdagen innebar. Så klart det ska vara lite extra allt då, med mysfrukost hemma, frisyrfix, och festligheter efteråt. Kanske hoppades jag lite på att få en ledig dag för egen del också.
Precis för liten för att den ska gå att leda med rak rygg. Så klart. Tre vändor fram och tillbaka till skolan, det kändes produktivt.
Sagt och gjort.
Morgonen blev lite störd av att planeringen kring det som nu är den traditionella pizzan med kompisarna efter avslutningen, plötsligt blev ändrad. Så mellan frukost- och frisyrbestyr var det ett frenetiskt meddelande mellan mammor.
Vi kom iväg dock, med avslutningspresenter till lärare och allt.
De gjorde kort själva och allt.
Jag cyklade med arvsmassorna till skolan, och cyklade hem igen. Efter bara någon timme var det dags att cykla tillbaka för att möta upp arvsmassorna.
Jag kom bara några meter när jag hörde ett konstigt ljud i tunneln jag ledde cykeln i. En annan dam uppmärksammade samma ljud och kikade bakom en arbetsbil som stod parkerad. Något i hennes uppsyn och plötsliga brådska fick mig att följa efter. Bakom bilen stod ett barn i 10 års åldern och kippade efter luft, och en mamma som skrek på hjälp. Medan heimlichmanövern drog genom skallen och jag släppte cykeln, hade damen hunnit fram och greppat barnet. Efter några tryck kom en stor korvbit upp. Som om hon inte just räddat ett liv klappade hon om barnet och drog vidare. Jag stod kvar och kramade om mamman och gick när jag försäkrat mig om att hon och barnet var hyfsat okej.
Lite skakad och rörd tog jag mig vidare till skolan. Jag tänkte att jag ville ha hjärt-lungräddningskursen på jobbet en gång i veckan, för det kändes som att det tog alldeles för lång tid att få fram i skallen vad jag hade behövt göra om damen inte varit där. Men det kändes skönt att veta att jag reagerade och var beredd att göra något.
Efter att barnen sagt hejdå till sina lärare tog de med sig kompisarna och några av oss mammor för pizza-lunch, det var trevligt och intensivt.
Plötsligt beslutade sig Polarn för att hon ville följa med hem till kompisen med alla andra. Trots att hon var ytterst bestämd på morgonen att inte följa med. Jaha. Så efter lunchen fick jag cykla hem med Polarns avslutningspåse från lärarna. Ställa av min cykel. Promenera tillbaka till skolan och promenera hem med Polarns cykel.
Hemma var det till att rodda hur arvsmassorna skulle ta sig från kompisarna till träning och övernattning, när Pyret hade med sig sin cykel.
Det roddandet gjorde jag på balkongen, med en ask jordgubbar och en nöjd gammelkatt som hade balkongpremiär.
Lillfjant är ju alldeles för spattig för att få vara på balkongen. Det var hon sur över.
Men gammelkatt var sjukt nöjd över orättvisan.
Lite balkonghäng senare tog jag tag i tvätten, körde ett träningspass och fixade middag och matlåda. Sen var den lediga dagen slut, och jag med.
Kommentarer